2014/01/03

new years eve in gdansk





Jag vet inte ens i vilken ända jag ska börja?! Min nyårsafton var fantastisk, vi åkte till hotellet som var fantastiskt, ett gammalt bryggeri [där de fortfarande bryggde öl] fullt med juldekorationer och det var så överdådigt, och mysigt.

Rummet var lyxigt och underbart, med utsikt över floden. Vi sov två timmar innan vi fixade oss och sen gav vi oss ut på stan och åt middag. Jag åt lax med gräddkokt brysselkål, kantareller och valnötter - och det var så SJUKT gott det godaste jag ätit på evigheter!

Sen gick vi till torget där det var en stor konsert och folk dansade på gatan och sen vidare till en liten pub där vi drack stora mängder alkohol och partajade med ett gäng Irländare, sist men inte minst stack vi och Irländarna bort till en klubb och dansade till klockan 7-8 på morgonen då vi drog bort till hotellet. Vi tänkte äta lite frukostbuffé innan vi stupade i säng....

Då upptäckte jag att jag hade tappat min insulinpenna. Och fick panik. Så jag rusade ut för att försöka hitta den klubben vi var på sist - [jag hade ingen aning om det var där den försvunnit menmen...]. Naturligtvis hittade jag inte - herregud jag har ju ingen lokalkännedom överhuvudtaget! Tillslut stannade jag en polisbil med två poliser som körde mig till en vårdcentral där jag träffade en ilsken sköterska och en totalignorant läkare som skickade mig vidare till lassarettet med ambulans. Väl där fick jag ta lite blodprover, snabbinsulin och fick till sist ett recept på Insulin.

Jim dök upp då receptionisten ringt till honom - Jag sa till flera gånger "Säg till honom att jag mår bra och att han INTE behöver oroa sig" ~ men det hade de såklart inte sagt - så han var såklart väldigt orolig. Vi gick till Apoteket och hämtade ut insulinet - dock hade de ingen insulinpenna hemma(!) så tillbaka till lassarettet igen, vänta i nästan två timmar, fick äntligen en penna direkt av läkaren, tillbaka till hotellet, äta lite soppa då jag missat hotellfrukosten för länge sen och sen i säng.

 Här borde den här historien ha tagit slut...Men - läkaren gav mig 8mmol insulin - vilket är nästan dubbelt så mycket som jag brukar ta, och så åt jag bara lite soppa på det. Hade jag inte varit så bakis och trött hade jag förståss haft vett att fråga hur mycket jag låg på i blodsocker och själv insett att jag absolut inte kunde ta så mycket insulin, men det gjorde jag alltså inte. Så klockan 17 ungefär vaknade jag av att jag mådde fruktansvärt dåligt, tog blodsocker som låg på 2,2 och började proppa i mig Druvsocker, minst ett halvt paket. Minns också att jag sa något till Jim om att jag nog inte var på topp...
 
Nästa gång jag "vaknade till" är hela rummet fullt av folk i röda dräkter och Jim står och klappar mig lite nervöst på handen och frågar "Mår du bättre nu?" - Ehmm ja?! Jag har nålar i armen, någon sticker mig i fingrarna, en piccolo kommer springande med mackor - Det var kaos! Jag hade alltså hamnat under 1 i blodsocker och var på väg att hamna i koma - Jim som varit med om det här en gång innan fattade som tur var snabbt vad som var på gång och ringde receptionen som ringde ambulansen, och ja allt slutade ju bra tack och lov.
Jag fick lite presenter - en teddybjörn, en väggalmanacka och chokladkakor av hotellpersonalen eftersom de tyckte synd om mig - Det var himla gulligt tycker jag! ^^ Sen somnade vi om och vaknade inte förrän klockan tio på kvällen - gick ut och köpte pizza till Jim, jag beställde roomservice med soppa...Sen tänkte vi lägga oss igen.
 
Då bestämmer min syster sig helt plötsligt för att börja telefontrakassera mig. Jag smsade henne att sluta ringa då jag hade mindre än 10% batteri kvar och behövde dem till alarmet på morgonen. Men hon vägrade att lyssna, och jag orkade verkligen inte prata med henne efter en extremt jobbig dag, när hon dessutom ganska uppenbarligen var full, men hon vägrade att lyssna, bara ringde och ringde, fast jag tryckte av samtalen och smsade henne att sluta!!!


Vi vaknade tidigt dagen efter, åt frukostbuffé och softade lite i hotell-loungen innan taxin kom och hämtade upp oss och vi reste hemåt. Ja det var galet - men det var faktiskt en himla mysig weekend också. Gdansk var underbart med alla små hus, jag åt som sagt den godaste middagen jag ätit på evigheter och på nyårsafton hade vi jätteroligt! :) 


 "Wszystko jest dobrze co się dobrze kończy!"

[Glömde kameran på hotellrummet på nyårsafton, därav bildbristen]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

kommentarer publiceras direkt utan granskning, du som kommenterar ansvarar själv för innehållet i kommentaren. jag uppmanar dig att använda en vänlig ton, och ett civiliserat språk.


mille bisous, edie

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...