2018/02/04

Vongole, vongole me not...

En gång för länge, länge sedan (eller snarare för ett halvår 
sedan, ungefär) åt jag och min blivande sambo middag på 
en liten pizzeria mitt ute i ingenstans (eller i Backaryd, om 
man så vill), vi var trötta, hungriga och desperata, förhopp-
ningarna om att det skulle visa sig vara gott var synnerligen 
små...men tji fick vi, jag beställde in en pasta Vongole som 
ju var värd vartenda krona, minst sagt, det var otroligt gott!

Två ytterligare gånger besökte vi samma sylta, alla gånger 
var maten lika otrolig, så idag då vi var på hemväg från en 
misslyckad loppisrunda stannade vi till för att äta där. Då 
Vongolen numera inte stod på menyn anade vi oråd, men jag 
beställde ändå en räksallad, sambon en pizza, och dessa två 
högst avancerade maträtter fick vi vänta på evigheter. Det hade 
kanske varit värt det om vi dels sluppit höra bordsgrannens 
skärande stämma (och höga volym på mobilen), och såklart, 
om maten varit god. Vilket den dessvärre inte var. Hur kan man 
ens misslyckas med en sallad är min enkla fråga, men det går.

Ja det var nya ägare. Nej vi kommer inte äta där igen, så nej,
vi kommer inte få användning för det lilla stämpelkortet!


Men annars då? Jag läser om den helt fantastiska boken Den
hemliga historien av Donna Tartt, ett mästerverk helt klart.

...Och så har jag tagit mig igenom filmatiseringen av Monika
Fagerholms (fullkomligt fantastiska) bok Underbara kvinnor
vid vatten. Boken har jag läst så många gånger att mitt exem-
plar är alldeles sönderläst, filmen kommer jag aldrig att se igen.

Vilken smörja! Är du ändå sugen kan du se hela här. Jag
rekommenderar den inte dock, läs boken istället vettja!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

kommentarer publiceras direkt utan granskning, du som kommenterar ansvarar själv för innehållet i kommentaren. jag uppmanar dig att använda en vänlig ton, och ett civiliserat språk.


mille bisous, edie

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...